Därför kommer svaret när du har lagt ifrån dig korsordet

Du ger upp och går för att hänga tvätt, och där kommer ordet. Det är ingen slump. Psykologer har undersökt saken i årtionden, och det de har kommit fram till kan du ha nytta av nästa gång det tar stopp.

Fyra rutor. Ledtråden är VILA, andra bokstaven är A, och du skriver PAUS. Sedan visar det sig att ordet som korsar behöver ett T i sista rutan. Du tar bort det, läser ledtråden igen och tänker: PAUS. Du försöker komma på något annat. PAUS.

Efter tio minuter lägger du ifrån dig korsordet och går för att hänga tvätt. Vid tredje örngottet kommer det, utan att du har bett om det: RAST.

Alla som löser korsord har varit med om det. Psykologerna kallar det inkubation, och de har gjort åtskilliga försök för att ta reda på vad som händer.

Ett fel svar står i vägen

Det vanligaste skälet till att man kör fast är inte att man saknar ordet. Det är att man redan har ett annat.

Två amerikanska psykologer, Steven Smith och Steven Blankenship, visade det i en rad försök 1989. Försökspersonerna fick lösa rebusar, och till en del av rebusarna fick de en ledtråd som pekade åt fel håll. Sedan fick några försöka igen genast och andra efter en paus. De som hade fått vänta löste fler. Och de grupper som förbättrade sig mest var också de som hade glömt mest av de falska ledtrådarna.

Forskarnas slutsats var att pausen inte hjälper för att hjärnan arbetar vidare i det tysta, som man gärna föreställer sig. Den hjälper för att man hinner glömma det som var fel. PAUS bleknar, och då blir det plats för RAST.

Alla forskare håller inte med, och senare försök har gett olika resultat. Försöken gjordes dessutom med rebusar och ordgåtor, inte med korsord. Men den som har suttit med ett envist fel ord i huvudet känner igen beskrivningen.

Hänga tvätt är bättre än att vila

En paus är inte vilken paus som helst. Två forskare vid universitetet i Lancaster i England gick 2009 igenom över hundra experiment om inkubation. Pauser hjälper, kom de fram till, men olika mycket. När uppgiften handlade om ord var det bättre att göra något enkelt under pausen än att bara sitta och vila. Krävande sysslor gav sämre resultat. Och pausen gjorde mest nytta för dem som hade kämpat länge innan de tog den.

Översatt till vardagen: häng tvätt, vattna blommorna eller gå ut med hunden. Spara deklarationen till en annan dag. Och ge inte upp efter en halv minut, för pausen ger mest åt den som först har ansträngt sig.

När ordet ligger på tungan

Ibland är det ett annat slags stopp. Du vet svaret, och du vet att du vet det. Huvudstad i Australien, åtta rutor. Du kan se kartan framför dig, och ändå kommer bara Sydney.

Två psykologer vid Harvard, Roger Brown och David McNeill, framkallade det tillståndet i ett berömt försök 1966. De läste upp förklaringar av ovanliga ord för studenter och väntade på att någon skulle fastna. De som hade ordet på tungan kunde förvånansvärt ofta säga vilken bokstav det började på och hur många stavelser det hade, fast de inte fick fram själva ordet.

Det förklarar något som varje korsordslösare vet, nämligen att en enda bokstav kan räcka. Ordet finns där. Det är vägen fram till det som är stängd, och en bokstav öppnar den. Ett korsord är faktiskt byggt för det: varje korsande ord du löser ger dig en bokstav i det ord du inte kommer på.

Stå inte kvar och tryck

Det som inte hjälper är att anstränga sig hårdare. Vid McMaster-universitetet i Kanada lät Karin Humphreys och Amy Beth Warriner försökspersoner med ett ord på tungan leta vidare i antingen tio eller trettio sekunder innan de fick svaret. Två dagar senare prövades samma ord igen. De som hade letat längst fastnade oftare på samma ord en gång till. Att stå kvar och trycka är, enligt forskarna, ett sätt att öva in felet.

Humphreys råd var att ta reda på ordet så fort som möjligt och sedan säga det för sig själv. Går det inte att ta reda på, så sluta försöka. Annars gräver man bara ner sig djupare.

Blir det värre med åren?

Lite. Ord på tungan blir vanligare med åldern, och mest gäller det namn. Men det är inget att oroa sig för, om man får tro en amerikansk studie från 2013. Över 700 personer mellan 18 och 99 år deltog. De äldre hade mycket riktigt fler ord på tungan, men det hängde bara svagt ihop med hur de klarade den sorts minnestest som används när man utreder demens.

Nästa gång det tar stopp

• Ta bort det du är osäker på. Ett felaktigt ord i rutorna fungerar som forskarnas falska ledtrådar, med den skillnaden att du har skrivit det själv. Så länge PAUS står kvar ser du inte RAST.
• Kom in från ett annat håll. Lös ett ord som korsar. En ny bokstav gör mer nytta än tio minuters grubbel.
• Läs ledtråden som om du aldrig hade sett den. Kan ordet betyda något annat? VILA kan vara både något man gör och något man får.
• Kämpa en stund, och ta sedan paus. Gör något som inte kräver eftertanke.
• Jaga inte ett ord som ligger på tungan. Skaffa en bokstav i stället, från ett korsande ord eller med knappen Avslöja. Och säg ordet för dig själv när det kommer, så sitter det bättre nästa gång.

Och kommer svaret medan du hänger tvätt har du inte haft tur. Du har gjort precis som forskarna säger.

Källor

1. Smith, S. M. och Blankenship, S. E. (1989). Incubation effects. Bulletin of the Psychonomic Society, 27(4).
2. Sio, U. N. och Ormerod, T. C. (2009). Does incubation enhance problem solving? A meta-analytic review. Psychological Bulletin, 135(1).
3. Brown, R. och McNeill, D. (1966). The ”tip of the tongue” phenomenon. Journal of Verbal Learning and Verbal Behavior, 5(4).
4. Warriner, A. B. och Humphreys, K. R. (2008). Learning to fail: Reoccurring tip-of-the-tongue states. The Quarterly Journal of Experimental Psychology, 61(4). Humphreys råd är hämtat ur McMaster-universitetets pressmeddelande, återgivet av ScienceDaily.
5. Burke, D. M. m.fl. (1991). On the tip of the tongue: What causes word finding failures in young and older adults? Journal of Memory and Language, 30(5).
6. Salthouse, T. A. och Mandell, A. R. (2013). Do age-related increases in tip-of-the-tongue experiences signify episodic memory impairments? Psychological Science, 24(12).